-2018

Den 23 april var vi ett tiotal PU-medlemmar, som steg på Ernströms Buss till Holland och fick en intressant och lärorikresa. Turen gick via Helsingborg- Helsingör ner till Rödby för överfart till Puttgarden. Målet för dagens resa var Amedia Hotel, Moorfleet utanför Hamburg.

Dag 2 gick turen vidare till Bad Zwichennahm, som är en gammal kurort. Där finns också många handelsträdgårdar, som har stor sortering på buskar och träd. Efter busskaffe gick vi runt i parken och såg på de gamla husen. Sedan fick vår tur en annan färdväg eftersom vägen till Groningen var delvis avstängd pga. vägarbete, så vi drog söderut ner mot Lingen och kom sedan in i Holland och mot Giethoorn. Där åt vi lunch och såg sedan på de vackra kanalerna och alla småhusen. Där var många som hade halmtak. Sedan gick turen vidare ner mot Amsterdam och till vårt hotell Grand Hotel, Amstelveen.

Dag 3 Återigen tidig avgång för att se blomsterauktionen i Alkmeer. Efter detta besök gick turen till en holländsk ostbondgård, där vi fick lära oss hur de tillverkade osten och många oss köpte ost med hem. Bredvid fick vi lära oss hur man tillverkar holländska träskor från träklampar till träsko. Nästa besök var i den vackra fiskebyn Volendam, som är berömd för sina goda holländska pannkakor.
Tid för promenad i byn, samt att se statyn med den väntande fiskehustrun. Sedan gick färden in till Amsterdam och en intressant båtrundtur, vi fick se den mängd av kanaler, som finns i staden. Vi såg även den flytande blomsterhandeln med möjlighet, att handla blomsterlökarna. Vi fick också en stund att göra en egen liten promenad i stan.

Dag 4 Kungens födelsedag med firande i hela landet. Denna dag skulle bli resans höjdpunkt. Först åkte vi till Delft för att se hur man tillverkar det berömda porslinet. Alla produkter blir handmålade och målas av några specialister och av många kvinnor, som sitter hemma och målar. Sedan gick turen vidare till den berömda badorten Scheveningen, men vädret lockade inte till bad. Nästa mål var en av höjdpunkterna på resa, besök på rundmålningen Panorama Mesdag i Haag. Denna runda målning kan man inte beskriva utan måste ses. Därefter till den andra höjdpunkten blomsterparken Keukenhof med 8 miljoner blomsterlökar planterade i en mängd olika mönster. Fick på resan hem till hotellet veta hur man hanterar lökarna innan de säljs till hösten.

Dag 5 Nu börjar vår hemresa och första målet för dagen var ostmarknaden i Alkmaar som är en tradition sedan 1604. Resan fortsätter sedan upp mot Zuiderseevallen, som är en imponerande fördämning. Vid utsiktstornet på vallen gjordes ett kaffeuppehåll. Därefter gick turen vidare upptill Groningen och mot Bremen, som var den dagens mål för övernattning på Atlantic Hotell vid galoppbanan.

Dag 6. Start tidigt som vanligt och nu var vi på väg hemåt via shopping i Heiligenhafen och sedan färjan Puttgarden/Rödby för att till sist ta färjan Helsingör/Helsingborg och ett par timmars busstur till Kungsbacka.
Alla middagar åt vi gemensamt på hotellen.

Medresenär

Den 16 maj gick vårens sista hemliga bussresa med 45 spända medresenärer. När vi passerat Borås började kaffetörsten komma och vi fick veta att snart var det dags. Vi fick lära oss att Ulricehamn hette Bogesund fram till 1741. Här fick vi kaffe med fralla på ortens hotell. Sedan gick turen vidare österut och slutligen kom vi fram till Habo Kyrka, som är en gammal träkyrka, med rötter från 1200-talet. Inne i kyrkan fick vi en mycket bra guidning. Detta för att förklara målningarna som finns i kyrkan.
Vid en ombyggnad på 1740-talet bestämdes att det skulle göras målningar i kyrkan och de utfördes av två Jönköpingsmålare och skildra Luthers katekes och det gav följande resultat.
På sidoväggarna fanns målningar, som illustrerade Guds tio bud och i taket trosbekännelsen.
Färden gick vidare till Tidaholm. Målet var Vulkanön och stadens museum.
Här fick vi en bra berättelse om Tidaholms historia med tändstickstillverkning, som sedan blev Swedish Match. Fick även höra om hemska brandolyckor, som inträffade vid packningen av tändstickor i askarna, eftersom det inte var säkerhetständstickor. Det fanns en fordonstillverkning hos Tidaholms Bruk som började tillverka fordon 1903 och det pågick till 1934, då tillverkningen lades ner och många anställda flyttade till Scania Vabis.
Efter lunch i Tidaholm gick resan vidare och vår reseledare hade lovat oss en järnvägsresa och vi förstod inte hur detta skulle lösas. Slutmålet var Ryttarens Torvströfabrik, Kättilstorp. Här hade man i 90 år tillverkat torvströ. Från fabriken utgick ett järnvägsspår ut i skogen och detta hade brukats som transportmedel för att hämta in torven, som skulle bli torvströ. Vi fick gå på tåget och åka ut 800 meter i skogen och se de forna torvtäkterna och fick förklaring på hur brytning och hanteringen av torven hade gått till. Därefter vände bussen hem till Kungsbacka och det var belåtna resenärer, som kom hem.
Medresenär

Den 19 september avgick en buss med 48 nyfikna medlemmar i Pensionärs-universitetet, varthän vår reseledare Rolf skulle föra oss. Resan gick norrut och första stoppet blev Fars Hatt, Kungälv. Där fick vi lära oss att värdshuset hade anor från 1684. Namnet Fars Hatt fick det under 1950-talet efter en brand och inför återinvigningen hade GP en tävling där läsare fick komma in med namnförslag och det blev Fars Hatt som vann. Sedan fick vi fika innan bussen gick vidare norrut.
Nästa mål var Kareby kyrka och där fick vi information om trakten och kyrkan. Grunden till kyrkan är från 1100 eller 1200-talet. Man kan inte verifiera tidpunkten bättre. Dopfunten är kyrkans äldsta föremål och härstammar från 1100-talet och på sidorna finns det dekorationer i plattrelief. Det finns flera saker som härstammar från 1600-talet tex. predikstolen och altaruppsatsen. Det finns också målningar, som är gjorda på 1700-talet. Sedan gick turen vidare norrut och alla trodde att vi skulle till Akvarellmuseet, men det blev Klädesholmen istället och besök på Klädesholmens museum allmänt kallat Sillmuseet. Där fick vi lära oss allt om sillperioder. Den mest kända är från 1747 till 1808. Man både saltade eller kokade sillen till sillolja(tran). Sill fiskades på vintern och under sommaren fiskade man långa, som torkades och blev lutfisk. Rensningen av sillen gjordes av kvinnorna och detta hårda arbete var på ackord, så det var verkligen slitsamt för kvinnorna. Sillfisket avtog på 1940-talet och det var många gånger som fiskfamiljerna fick leva mycket snålt, eftersom inkomsterna var låga. På 1960-talet avtog nästan allt fiske och fiskarna övergick till arbete med månadslön, så man kunde leva tryggt.
Efter allt tal om sill gick vi över till restaurangen Salt och Sill och fick en god lunch. Maten var så god så vi kommer att tala om den länge. På hemvägen passerade vi åter Kungälv och det blev ett kort besök i boden vid Göteborgs Kex.

Medresenär

Wien, Wien, nur Du allein….

Tyska bokcirkeln har just avslutat ”Der Trafikant” av den österrikiske författaren Robert Seethaler. Boken handlar om en 17-årig ung man från landet, Franz, som 1938 kommer till Wien och där arbetar i en tobaksaffär
Större delen av bokcirkeln hade möjlighet att resa till Wien för att gå i Franz fotspår.
1938 var ett ödesdigert år för Österrike med ett händelseförlopp som för många var obegripligt. Den unge Franz söker svar på frågor hos Sigmund Freud som är trogen kund i tobaksaffären. Freuds lägenhet på Berggasse 19, numera museum, blev därför ett givet mål på vår spaning. Den stora lägenheten var så gott som tom, den mytomspunna schäslongen borta, men parkettgolvet var detsamma och satte igång fantasin.

Hotel Metropol var 1938 Gestapos högkvarter för hela tyska riket. Man kan utgå ifrån att Franz slutade sina dagar där. Det krigsskadade hotellet jämnades med marken och idag finns där ett minnesmonument som ger en aning om grymheterna där och då.

Men, det fanns gott om tid att beundra de magnifika byggnaderna från kejsartiden under sent 1800-tal, att besöka utställningar, Spanska ridskolan och Naschmarkt med Otto Wagners vackra hus i Jugendstil. Ett besök i Grinzing hann vi också med, med ett glas vin i en ”Heurigen”Gaststätte, samt en konsert i Karlskirche. Vi njöt av österrikisk mat, t.ex. Tafelspitz, och ljuvliga bakverk som serverades av eleganta kypare i svart kostym och dito fluga.

Det blev en intensiv kulturresa i inspirerande sällskap som vi sent kommer att glömma.

Ilse Bergstrand

Den 12 oktober var det åter dags för pensionärsuniversitetets trogna resenärer att styra kosan mot okänt mål. Reseledaren Rolf hade som vanligt ordnat solsken och värme. Det är alltid lika spännande att lämna gamla turistbyrån och undra åt vilket håll bussen vände nosen den här gången.
Färden gick norrut mot Göteborg och vidare förbi alla vägarbeten till riksväg 45 genom Göta Älvdalen. Av någon outgrundlig anledning stannade vi inte i metropolen Trollhättan utan åkte förbi och svängde upp på Stallbackabron. Där fick vi veta att första målet var grannstaden Vänersborg. Stopp 1 var det lilla dockmuseum som finns i det äldsta bevarade trähuset i staden. Detta hus är ett av två som blev kvar vid den stora stadsbranden 1834 (någon som känner igen denna situation från vårt eget Kungsbacka??) Huset kallades bland annat för ”Spöslitarhuset” och i detta hus fick Birgitta Peterson 1997 plats för sin stora samling dockor och andra leksaker. Om Birgittas slit med att renovera huset kan man läsa på museets hemsida.
Dockmuseet är litet så vi fick dela gruppen i två, men denna lilla yta innehåller mängder av dockor, dockskåp, dockvagnar m m. Man kan inte låta bli att förundras över det detaljerade hantverket som ligger bakom alla dessa leksaker. Vi var många som hittade ”vår egen” docka i samlingarna. Själv fick jag veta att min tyska sköldpaddsdocka Ann-Charlotte är en docka med modellbeteckning Inge. Tyskland är dominerande docktillverkarland, men i museet fanns även dockor från Frankrike, England och Sverige. Det fanns bland annat dockor som hade drottning Elisabeth som förebild (när hon var betydligt mycket yngre förstås).
Vi fick en kunnig guidning av museets föreståndare, men allt för snart fick vi byta med nästa grupp. Kompensationen blev kaffe med varma frallor nere vid vattnet.
Nästa resmål var inte så långt bort, det var resans obligatoriska kyrkobesök. Denna gång i Vänersborgs stadskyrka, som är nyrenoverad och målad i ljusa färger. Vid renoveringen har man satsat på tekniken, organisten kan sitta vid ett tangentbord nere i kyrkorummet och spela på orgeln på läktaren. För kyrkokören finns ett höj och sänkbart golvelement vid altaret så att kören har tre trappsteg att stå på. De främre bänkarna är flyttbara så att man kan ändra rummet efter behov. En fin sed man har är att varje dop barn får en ängel med sitt namn och dopdatum. Dessa änglar står sedan på dopaltaret till barnen blir inbjudna till ett dopkalas och då får ängeln med hem.
Vår guide i kyrkan visste inte att resan var hemlig, så han avslöjade nästa resmål, älgens berg Hunneberg någon mil från Vänersborg. På Hunneberg har våra kungar jagat i många år, det är bara kungen och hans jaktlag, som får skjuta älg på berget. På kungajakts museet fick vi lära oss om bergets geologi om flora och fauna och blev presenterade för älgen Lorenzo. Lorenzo som när han sköts vägde 500 kg och hade 15 taggar i kronan, har varit ute på turné bland annat på världsutställning i Spanien. På museet fick jag se ett vildsvin i vitögat, träffa på räv och varg och även en björn. Björnar finns dock inte på Hunneberg.
Nu var vi rejält hungriga och enligt Rolf vände vi bussen mot korvkiosken för lunch. Det var en stor gul korvkiosk som även heter Ronnums herrgård och ligger i Vargön. Där var vackert dukat i von Triersalen och vi blev serverade lax, fläskfilé och kaffe med hembakta kakor. Väldigt välförsedd korvkiosk.
Ytterligare en efterrätt blev det, underhållning av far och son Frendberg från Trollhättan. En blandning av Evert Taube, Sven-Erik Magnusson och Elvis Presley.
Mätta och glada vände vi åter mot älvdalen och Kungsbacka.

Ann-Marie Jiresjö

På Pensionärsuniversitets månadsmöte var det ett 60-tal medlemmar som fick information om FRAMTIDSFULLMAKT.
Detta nya begrepp kom 1 juli 2017 och är ett dokument, man bör ha, om du råkar ut för en allvarlig olycka eller blir sjuk och inte längre kan ta hand om dig själv och din ekonomi. Framtidsfullmakten är ett personligt alternativ till systemet med God man.
Frågan man ställer sig är: Varför skall jag ha en Framtidsfullmakt.
För att få svar på denna fråga hade vi inbjudit Jur.kand. Stefan Larsson från Familjens Jurist.
Stefan förklarade hur en Framtidsfullmakt fungerar.
Du får en trygg framtid om du t.ex. genom plötslig allvarlig olyckshändelse, stroke, demens m.m. inte längre kan ta hand om dig själv. Har du inte någon framtidsfullmakt är risken stor, att du hamnar i händerna på en God man istället för den friske maken/makan, partnern, sambon eller barn/barnbarn.
Framtidsfullmakten gäller först när du blir så sjuk, att du inte längre kan ta hand om dig själv. Detta bekräftas med läkarintyg eller annat villkor.
Ditt liv hamnar i händerna på någon du litar på och själv har valt.
Efter denna information fick vi kaffe och fralla, men mycken tid gick åt för att diskutera detta med framtidsfullmakt.
Från åhörarhåll påpekades att man själv kan skriva en framtidsfullmakt med hjälp av anvisningar och exempel på internet.
Många gick hem och skulle diskutera detta med sin familj.

Den 1 november avgick bussen med ett 30 tal konstintresserade PU-medlemmar mot Köpenhamn.
Efter ett kaffestopp på Hallandsåsen fortsatte vi via Helsingborg/Helsingör till Den Hirschsprunske Samling på Stockholmsgade i Köpenhamn. Detta museum är en privat donation. Där finns konst av många danska målaren och bl.a. Skagenmålare. Där finns konstverk av P.S Kröyer, men denna höst har man en stor utställning med verk av Michael Ancher. Michael Ancher är mest känd för sina dramatiska verk av Skagens fiskare. På denna utställning har man lagt mycken vikt på hans många kvinnoskildringar. Detta var möjligt eftersom man hade fått låna in verk från Ribe och Skagens Konstmuseum. Efter denna rundvandring gick vi till restaurangen Under Uret, och åt stekt anka efter ett danskt recept och det passade alla.
Därefter bar det av till nästa museum. Statens Museum for Kunst är Danmarks Nationalmuseum och ett arkitektoniskt intressant museum – en tung 1800-tals koloss för den tidens konst snyggt sammanbyggd med en elegant modern tillbyggnad för den nya konsten.
Vi såg bara den danska konsten. Men vilken bredd den har! Från 1700-talets rokoko och guldålderns behagliga borgerliga miljöer till Hammershöis melankoli, Freddies provokativa surrealism, Bornholmsmålarnas färgfyrverkeri och Kirkebys sammansmältning av natur och mänskligt skapande. Här kunde vi ha vandrat ännu några timmar.
Vid 16-tiden avgick bussen mot Kungsbacka och det var många trötta resenärer, som på olika sätt satt och filosoferade över allt de hade sett under dessa två museibesök.

Medresenär

En resa i tiden med pensionärsuniversitetet.

Resan till fröken Stephens slott i Huseby den 16 november, utgångspunkt för resan var julmarknaden.
När vi bokade resan visste vi inte att den även innehöll en mycket positiv överraskning.

Redan kl 07.00 avreste vi från Kungsbacka, så det smakade gott med kaffe och smörgås på Tallhöjdens Värdshus i Simlångsdalen. Tallhöjden var lite udda med saker som en stor elefant i trä och andra afrikanska utsmyckningar.
Resan gick vidare i den bekväma bussen till, som vi passagerare trodde, Huseby julmarknad och Växjö.
Men en överraskning fanns framför oss.
Bussen körde in i den förtjusande lilla staden Ljungby och till Sven Ljungbergs museum.
Vi hade gott om tid att gå runt och titta på gästutställaren Christer Strömholms fotografier och Sven Ljungbergs konst och nobeldiplomen som han utformat. Genom fönstret på museet såg vi Svens mobila ” atelje”, ett litet hus med fyra hjul son han drog runt för att kunna sitta skyddat när ha målade utomhus.
Resan gick vidare mot Huseby och julmarknaden. Innanför grindarna var det ett stort område med gott om plats att titta och beundra allt hantverk, alla korvar och ostar.
Vi fick också en titt på själva slottet där fröken Florence Stephens historia tilldragit sig.
Trots alla smakbitar på marknaden var vi rejält hungriga.
Efter en kort färd till Teleborgs slott, där stjärnorna på slottet spelats in, åt vi en mycket god middag,
Mätta och lite trötta färdades vi mot Kungsbacka.

Giahl