-2019

Den 25 februari hade Kungsbacka Pensionärsuniversitet årsmöte i Odd Follow logens lokaler.
Årsmötet hade ett 50 tal medlemmar som hade kommit.
Mötet inleddes med sedvanlig årsmötespunkter och hela styrelsen omvaldes men inte Gunnar Lindvall, som hade avsagt sig återval och ersattes av Ros-Marie Andreasson. Gunnar avtackades med blommor efter sina 8 år arbete i styrelsen.
Efter årsmötet informerade ordförande om kommande aktiviteter och vår medverkan i POSAM (Pensionärsorganisationernas samorganisation i Kungsbacka).
Sedan övertog Bittan och Tobias scenen med musik, som var utvald till att passa vår åldersgrupp. Tobias drog ett antal vitsar och vi förstod att han gillande Kålle och Ada, för dessa var med i merparten av vitsarna. Under denna underhållning serverades kaffe med tilltugg.
Nu ser vi fram mot näste månadsmöte den 25 mars med ” Hemlig Gäst”Medlem

Den 25 mars var det ett femtiotal medlemmar, som hade kommit till vårt månadsmöte i ODD FOLLOW´s lokaler och alla var nyfikna på vem den hemliga gästen var. Alla fick lämna in sin gissning efter att ha fått några ledtrådar som: Han startade sin karriär hos Kar de Mumma på Folkan i Stockholm, har spelat hundratals teaterpjäser och filmroller, från Åsa-Nisse till Becket. Efter svarinsamlingen kom den hemliga gästen, som var Iwar Wiklander.
Iwar berättade om sin barndom, född i Gårda, men stolt över att det står Örgryte i passet. Uppväxten var ett pendlande mellan Gårda och Nossebro. Skådespelarutbildningen fick Iwar på Kalle Flygares teater i Stockholm. Där fick han lära sig att skådespelarna själva fick bekosta sina scenkläder och lönen var inte mycket att hurra för med hänsyn till klädkostnaderna. Klädkostnaden har sedermera försvunnit. Där spelade man alla dagar i veckan, med uppehåll kring julhelgen. På denna teater fick han spela mot t.ex. Stig Järrel, Inga Tidblad mm. Iwar blev utnämnd till professor vid, Göteborgs Universitet och hans ämne var ”Talgestaltning”.
Claes Sylvander knöt Iwar till Göteborg och här har han spelat Peer Gynt, Styrman Karlsson, m.m.
Därefter var Iwar i Stockholm och spelade Festen och sedan bar det av till Göteborg för att spela samma pjäs. Filmer har han också medverkat i bl. a. ”Hundraåringen som kröp ut genom fönstret” och 101-åringen som smet från notan.
Det var en mycket trevlig underhållning vi fick av Iwar och det var två av våra medlemmar, som hade gissat rätt och fick varsitt pris för detta.Medlem

Den 3 april avgick en buss med 56 förväntningsfulla medlemmar. Resan började norrut, via Borås och Uddevalla kom vi till vägen genom Viskadalen. Första stoppet blev Blidsberg, där vi på Basta Kvarn fick kaffe och smörgås. Samtidigt fick vi höra historien om kvarnen, som enligt handlingar fanns redan 1432. Från 1989 har det varit café, men dessförinnan kvarn och före 1989 måleri. Sedan gick resan vidare till Fonus Akademin, där fick vi information om hur begravningen gick till under första hälften av 1900-talet och fick även se begravningsbilar från 1930-talet. Åter på bussen gick färden vidare till Dalénmuseet. Där fick vi lära oss allt om hur Dalén med sina revolutionerande uppfinningar inom fyrteknikens område räddade livet på många sjöfarare. Vi fick även se många av de artiklar, som AGA har tillverkat efter Dahlens bortgång. Bl.a. en transitorradio från 1960-talet och denna kände många av oss igen. Nu ville vi ha lunch och den fick vi på Billinge hus.
Mätta och belåtna gick turen vidare till Kata Gård, Varnhem. Den trekantiga träbyggnaden skyddar gårdskyrkan från vikingatiden. Av guiden fick vi höra hur man har gjort utgrävningen och nu kan fastställa hur denna gårdskyrka var uppbyggd av kalksten från bygden. Man har funnit mynt, pärlor och spännen, som visar att vikingarna gjorde resor till Danmark och England. Därefter gick färden vidare till Hornborgasjön och där fick vi se tranorna dansa runt. Dagen till ära var det rekord av antalet tranor 23600 st.
Nu var vi alla nöjda med dagen och resan hem till Kungsbacka gick lugnt och nu ser vi fram till nästa hemliga resa den 16 maj och vart den går. Sist vill vi tacka chauffören för bra körning och inte minst tack för all upplysning vi fick undervägs.
Medresenär

Den 16 maj åkte vi ut på vårens sista hemliga resa och vi var 54 deltagare som åkte med.
Vår reseledare Rolf gav oss ett tips om första målet och det var naturfenomen. Så alla blev överraskade när bussen körde av motorvägen och in i Halmstad. Målet var Konditoriet Regnbågen och där fick vi kaffe med god fralla. Sedan gick turen vidare till Eldsberga Kyrka. Kyrkan ligger på en höjd med utsikt långt ut över bygden. Den började byggas på 1100-talet och har sedan ombyggts och renoverats. Altaret är från 1594. Predikstolen från 1614, placerad på kyrkans högra sida. Den gamla dopfunten är från början av 1600-talet. Kyrkobesök tillhör alltid ett av Rolfs mål på dessa hemliga resor. Nästa tips var kroki och det betydde att vi skulle besöka Laholms teckningsmuseum. Där var en utställning om Georg Lagerstedt, som hade rörelsen och rytmen i blodet, som ett kännemärke. Georg blev mycket känd tidningstecknare. Han var född i en numera berömd småländsk by Agunnaryd. Vi fick också veta att han var med på Olympiska Spel bl.a. 1936, eftersom teckning var en gren på den tiden. Tyvärr blev det ingen medalj. Det tredje tipset var ett mål, där vi inte behövde näsdukar. Målet var Norrvikens trädgårdar med sina näsduksträd. Efter en god lunch med skånsk gris och nypotatis från Bjärehalvön, var det många som gick och tittade på näsduksblommorna. Nu var alla belåtna och bussen drog norrut mot Kungsbacka. Ett tack till vår chaufför Peter och inte minst till Rolf, för en underbar resa och som alltid sol från en blå himmel.
Medresenär

Den 4 september avgick bussen från Gamla Turistbyrån och vi var alla spända på vart Rolf skulle leda oss. Efter fika i Ulricehamn gick resan vidare österut och gissningar var många var i Småland vi skulle hamna. Första stoppet blev Brahehus och där det är en underbar utsikt över Vättern, för som vanligt var solen med. Sedan gick färden vidare till runstenen Rökesten .vid Röks kyrka. Denna runsten är från 800-talet och har 760 tecken. Därefter gick färden vidare till Vadstena slott, som byggdes på 1540-talet. Under senare hälften av 1500-talet byggdes det om till ett modernt renässanspalats. Vi fick en guidad visning och fick se hur man levde där. Efter lunch gick turen till Motala slott och där blev vi åter guidade runt och genom dessa två slottsbesök fick vi verkligen se hur adeln levde då. Därefter gick turen vidare till Askersund och där vi övernattade. Nästa dags första besök blev Godegård Bruks & Porslinsmuseum. Denna gård var till att börja med ett järnbruk där man gjorde stångjärn och spik. Det är fem generationer de Geer och Grill, som har format Godegård. Med de många bevarade byggnaderna från skilda tider och med olika funktioner, en av landets bäst bevarade bruksmiljöer. I museet får man se hur livet gestaltade sig och med den stora porslinssamlingen, som visar 275 år av svensk porslinstillverkning. Nästa stop var Stjernsunds slott, som också byggdes på 1600-talet och har under de två följande århundrande byggts ut och kan idag visa upp fantastiska interiörer från 1800-talets mitt. Nu började vi bli hungriga och fick lunchen serverad på Olshammargården och efter lunch fick vi höra hur Verner von Heidenstam hade upplevt sin barndom där. Det finns ett rum bevarat som museum för hans minne. Turen gick sedan vidare till Karlsborgs Fästning, där vi fick en guidad busstur, och vi besökte även kyrkan, som låg på andra våningen och rymde 700 personer. Resan avslutades sedan i Hjo med fiskinköp från Vättern och sedan bar det hemåt till Kungsbacka med trötta resenärer. Alla var nöjda med den hemliga resan och ett stort tack till reseledaren för en lärorik tur runt Vättern och även tack till vår busschaufför.
Medresenär

 

Gabriele Münter, visst är det orättvist, att denna begåvade konstnärinnan för eftervärlden mest är känd som den som räddade Kandinsky. Hon gör det, när det kulturella klimatet i Hitlertyskland inte ansåg den moderna konsten vara förenlig med den då rådande uppfattningen. Tvärtom var den ”entartet”, artfrämmande.
Boken ”Die Malerin” av Mary Basson, väckte vår nyfikenhet och resulterade i en resa till München, till museet Lehnbachhaus, dit Gabriele Münter och Johannes Eichner donerade hela samlingen Der Blaue Reiter. Detta museum, en lejongul, italiensk 1800-tals villa med en synnerligen lyckad renovering och tillbyggnad, är i sig värd en resa. Konstnärsgruppen Der Blaue Reiter grundades av vännerna Gabriele Münter, Wassily Kandinsky, August Macke, Franz Marc med flera. En hel våning på det vackra museet ägnas åt Der Blaue Reiter. Vilken upplevelse! Vilka färger!
Tanken att de flesta av verken undgick Gestapo var svindlande. Dagen därpå ville vi se hur detta hade gått till.
Vi tog tåget till Kochel am See, ca 1,5 timme rätt in i det vackra bayerska landskapet, till Franz Marcs museum. Ett av Marcs mest kända verk är en blå häst, då en symbol för manlighet. Vidare med buss och taxi så till huset i Murnau, där Gabriele och Wassily hade bott sommarmånaderna åren 1909 till 1914 och hon fram till sin död 1962.
Till vår gränslösa besvikelse möttes vi av en skylt med ”geschlossen”.
(Tillfälligt stängd) Det var ju här hon hade gömt de hoprullade tavlorna bakom en vägg med hyllor för konserver och glas med marmelad. SS hade fått gå tomhänt, så även amerikanska ockupationssoldater, som vittrat krigsbyte. Nu fick vi nöja oss med att se huset, som renoverats enligt Gabrieles egna anteckningar, utifrån.
Det blev trots allt en fin dag. Vi hittade vyer där Gabriele och Wassily
som förälskade stått och målat samma vy, vi släntrade genom samma trånga gränder som de och hittade överraskande nog Gabrieles grav, där hon vilar med utsikt mot huset, dock inte med Kandinsky utan med Eichner. Denna fantastiska dag avslutades med en måltid på en uteservering. Det var behagligt varmt. Solen gav alptopparna i andra ändan av gågatan ett lätt aprikosfärgat skimmer. Det kunde inte bli bättre. Naturligtvis såg vi annat också.
Stort intryck gjorde ”Haus Der Kunst” från 1937. Hitlers första gigantiska skrytbygge, 175 m långt, har idag väldigt lite med konst att göra, men i en av salarna visas en utförlig dokumentation om
byggnadens roll under Nazitiden.
München är en stad med många monumentala byggnader men även inbjudande gågator. En hel del affärer skyltade just nu med vackra Dirndl och tjusiga Lederhosen inför den nära förestående Oktoberfesten. Klart att det blev en och annan öl, men Hofbräuhaus – där backade vi. Denna 100-åriga byggnad rymmer 1000 personer. Alla, inkl. blåsorkester, var där och ljudnivån outhärdlig.
„Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen.“

Skriven av Ilse Bergstrand

 

Mötet började med en trevlig humoristisk, musik- och berättarföreställning om kärlek ” TVENNE HJÄRTAN” där Alexandra och Henrik Murdoch gör en mycket charmig och underhållande föreställning med sång och musik. Här får publiken uppleva det vi alla känner igen, om förälskelse, frieri och brustna hjärtan.
Samspelet med publiken var viktigt och alla fick en chans att gripa in med råd och tips, när det gällde kärleksbestyren. Så det blev ett lyckligt slut.
Därefter smakade kaffe med tilltugg bra.
Gun Ahlström

Månadsmötet den 14 oktober besöktes Pensionärsuniversitet
av Harald Tjelle, utvecklingsledare i kommunen.
Harald berättade om och visade bilder på vårt nya badhus som är under uppbyggnad. Han gav oss fakta om kostnader och badhusets olika funktioner, Där kommer att finnas ett lite större konferensrum och några föreningslokaler.
Satsningen har gjorts i samråd med bl.a simklubben om utformningen.
Det blir en mycket vackert dekorerad byggnad med konst av Mari Rantaren från Finland. Kommunen kommer att äga huset, medan ett företag kommer att driva det.
En park med scen och olika gymfunktioner kommer att anläggas i samband med badhuset. Det ”gamla badhuset” kommer att rivas.
Harald berättade också om Fjärås simhall som kommer att förändras till ett kulturhus, med simhall och bibliotek.

Det var spännande att höra om allt som ska finnas i vårt nya badhus, där alla både unga och gamla kommer att få upplevelser. Det kommer att finnas olika hjälpmedel för oss lite äldre och handikappade.
Invändigt finns bl.a relaxavdelning, rutschbana och flera bassänger och även en läktare med 300-350 åskådarplatser till simtävlingar.
Många frågor fick Harald Tjelle besvara och vi ser fram emot ett välbesökt badhus.

Gun Ahlström

De populära hemliga resorna med Kungsbacka Pensionärsuniversitet fick en fin säsongsavslutning. Naturen längs färdvägen bjöd på ett fyrverkeri av höstfärger. Efter förmiddagsfika i Ulricehamn fortsatte färden österut. I närheten av Aneby finns ett spektakulärt vattenfall, kallat Stalpet, som imponerade på oss. Med 20 meters fallhöjd lär det vara det högsta i södra Sverige.
I Aneby kommun hade vår researrangör hittat ett annat intressant ställe – Stjärneborg. En anläggning skapad av adelsmannen ingenjör Malte Liewen Stierngranat – “Mannen som gjorde vad som föll honom in”. Vi fick en gedigen och intressant skildring av hans liv av en kunnig guide. Vi förstod att adelsmannen hade ett mycket gott öga till rika damer som kunde finansiera hans verksamhet. Ingenjör Stierngranat lät i närheten av Stjärneborg skapa en familjegrav med Cheopspyramiden som förlaga.
Det visade sig att Aneby kommun hade mer att bjuda på, Åsens by – Sveriges första kulturreservat. Det är en unikt bevarad miljö som ger en god bild av hur en småländsk by såg ut runt sekelskiftet 1900. I denna vackra miljö avnjöt vi en mycket god lunch innan färden gick vidare till Hakarps kyrka med anor från medeltiden. Av församlingsherden fick vi en ingående beskrivning av kyrkans vackra inventarier.
Vi återvände till Kungsbacka med en busslast nöjda resenärer. Vi tackar chauffören för bra körning och Rolf för ännu en väl planerad resa.
Medresenär