Resa till Tranemo med Senioruniversitetet
”Vi möter Våren” en hemlig resa som startade från Kungsbacka den 24:e april. Endast jag och vår chaufför Ricky på Veddige buss visste vart. Mot öster, första anhalten, Skrädderiet, det mysiga kaféet i Kinna där frukostsmörgås, kaka och kafé väntade. Namnet kommer av att en skräddare bebodde huset tidigt 1900-tal. Färden fortsatte och efter en timme kom vi fram till gården Fagerås en bit söder Tranemo. Fagerås, påskliljornas paradis, flera miljoner. Här finns ett 100-tal sorter på det 10 hektar stora området. Årligen planteras upp till 50 000 lökar. Arne Andersson och hustrun Birgitta tog över gården 1955 efter Arnes föräldrar. Det började med några lådor lök 1978 resten är historia. Arne avled 2020, gården drivs nu av dotter och hennes man. Det finns också ca: 1500 rhododendronbuskar, som väntar på att gå i blom.
Nästa besöksmål var den åttakantiga kyrkan i Tranemo en s.k centralkyrka. Arkitekten bakom verket är Emil Langlet, en Boråsarkitekt som ritade 12 liknande kyrkor, bland annat de i Kungsäter och Snöstorp. Dessa uppfördes på 1880-talet och var väldigt platseffektiva. Här fick vi en genomgång av två damer som berättade om kyrkan. Det som satte sig på minnet var historien om den färgstarka barnmorskan i Tranemo som har sin vila på kyrkogården.
Så var det dags för lunch som intogs på Sångbergs hotell som låg på andra sidan gatan.
Därefter gick färden mot Sexdrega, ett namn som sätter fantasin i spel. I Sexdrega besökte vi Åkersta Vin & Spirituosamuseum. Detta var en sprithandel som öppnade 1886 och stängde 1897. Att verksamheten upphörde efter så kort tid, berodde förmodligen på lagar och konkurrens. Butiken stängde och allt fick stå kvar. Efter en mycket ordrik genomgång bar det av hemåt.
Arrangör och skribent Kent Männistö
Hemliga tvådagarsresan
Den 27/6 klockan 07.00 startade vi från Kungsbacka och styrde söderut. Första stoppet var i Halmstad där vi intog morgonfika på det anrika konditoriet Regnbågen.
Efter fika fortsatte vi söderut där nästa anhalt var Järnvägens Museum i Ängelholm. Där möttes vi av guiden Anna Rasmussen, som berättade om järnvägens historia och visade oss den omfattande utställningen. Vi fick verkligen känna på hur det var att åka med olika färdmedel, häst och flakvagn, diligens, med de första tågen och till slut med ett modernt tåg. Detta illustrerades i en speciell biografsalong där bänkarna rörde sig till filmen som visades, häst och vagn skumpar! Byggnaden, som idag är Järnvägens Museum, är en del av Ängelholms stations gamla lokstall.
Lunchen intogs på restaurang Bjäre Fisk & Skaldjur som ligger i Magnarps Hamn vid Vejbystrand utanför Ängelholm. God mat och vacker utsikt över Skälderviken.
Färden gick nu österut. Efter drygt en timma kom vi till den lilla orten Ignaberg. Orten känd för sitt kalkbrott. Där fick vi en genomgång med bildspel om det gamla kalkbrottet samt om de två kyrkorna på orten, kaffe ingick. Efter föreläsningen kunde man besöka kalkgrottan, Tykarpsgrottan, vars ingång närmast påminde om en jordkällare. Väl nere i grotta kunde man ana hur vidsträckt hela grottsystemet var, här skulle man lätt kunna gå vilse.
Färden gick nu vidare mot vår inkvartering. På vägen dit passerade vi Sveriges lägst punkt, 2,36 m under havsnivå. Den ligger strax utanför Kristianstad.
Så anlände vi till vårt boende för natten, Åhus Seaside med havet som närmaste granne, ett exklusivt hotell med god komfort. Gemensam middag på kvällen.
Efter frukost utan stress, var det dags att åka vidare. Första anhalten blev Torsebro krutbruk. Leverans av krut från Torsebro kom igång 1682. Bruket ligger vid Helge å eftersom det behövde vattenkraft. På 1600-talet var behovet av krut stort i det krigsoroliga Skåne. Förutom till militärt bruk tillverkades krut också för bergsbruket och till jaktvapen. Några år in på 1900-talet blev efterfrågan på krut allt mindre och 1923 lades tillverkningen ned. Skånes Caroliner hade en intressant uppvisning vid vårt besök. Vi fick vara med på en resa tillbaka i tiden till 1700-talets början då Skånska Caroliner vaktade Torsebro Krutbruk mot både danskar och Snapphanar. Vi fick se Carolinerna i full uniform, se deras tältläger och se dem avfyra både musköt och kanon. Här kunde man ana detta med dimman i Lützen, för det rök något alldeles förfärligt.
Vi lämnade bruket och begav oss till Broby Gästgivaregård där middag avnjöts i en typisk gästgiveriatmosfär. Efter Broby så bar det av mot Vanås slott där vi kunde gå på konstrunda i parken. I den permanenta samlingen finns idag verk av konstnärer som Yoko Ono, Marina Abramović, och Nathalie Djurberg & Hans Berg
På vägen hem besökte vi Kvibille Gästgivaregård för lite kvällsmat. Underhållning från värdparet ingick i besöket. Gästgivaregården har verkligen anor, den är känd redan på 1600-talet men är troligen äldre än så.
Efter en intressant och rolig resa var vi hemma igen vid 21-tiden. Vi tackade Rolf Wikhall som komponerat resan, Kent Männistö som guidat och vår chaufför Tobbe från Veddige Buss.
BILDER från 2025 Hemlig resa juni